Eller.....................?

På denna del av sajten kommer jag vara fullkomligt groteskt nostalgisk och fördjupa mig i företeelser och ting som var vardag på 60-, 50 och 40-talen. Ja, även ännu tidigare.

Att ägna sig åt nostalgi anses av några som ointelligent och infantilt. Inget kan vara mer felaktigt. Om t ex de styrande i staden Göteborg hade haft en gnutta nostalgiskt tänkande hade vi haft kvar delar av vårt kulturarv och en betydligt vackrare stad. Det är ointelligent att INTE vara nostalgiskt!

Vi som fastnat i dåtiden äger en gen som vi skall vara väldigt stolta över. Se bara hur den som enbart har siktet inställt på framtiden helt sakna perspektiv på nutid och även saknar social förmåga. Att han ständigt anamma nutida påfund och alltid okritiskt hylla nyheter är verkligen tecken på djup enfald. De ickenostalgiska hylla dessa nyheter oaktat de fungera eller eljest tillför vardagen något mervärde. Nej, blicka bakåt och uppfylls av vad som tidigare skapat harmoni och tillförsikt. Död åt framåtskridandet!

Här sikta vi in oss på prylar du känner igen från vardagen. Kanske vi med tiden även kan få in berättelser, noveller typ, som kan ackompanjera oss verbalt och som hjälper oss att förflytta oss i en tidskula till flydda dagar. Med mustiga berättelser om hur det var på den gamla, fina, goda tiden. Jag komer bland annat att hänvisa till min morfars öden och äfventyr.

Förr kunde man, utan dåligt samvete, röka en god pipa tobak eller en cigarr utan rädsla att få otäcka sjukdomar i lungor och hjärta. Man njöt av upplevelsen. Min gamle mentor, farbror Torsten, rökte sina 39:an Turk i alla år. Även långt innan jag kom in i bilden i den absoluta början av 1950-talet. 39:an Turk benämndes också "likspikar"... Kanske fanns det ändå en rädsla för att det inte var speciellt hälsosamt att sitta och dra i sig cigarettrök.

Allt nog; Farbror Torsten var en kämpe med ett yrke som knappast finns idag; kemigraf. Det var någon form av expert inom den grafiska industrin som t ex gjorde färgtryck för olika trycksaker.  Idag ger jag mig fan på att han satt "trycksaksstrateg" på visitkortet...

Torsten osade på sina 39:or och förpestade luften för omgivningen i allmänhet och för hustrun Maja i synnerhet. Såväl på Femkampsgatan som på sommarboendet invid Nilssons Speceriaffär vid foten av Åsen ute i Askim, några minuters resa med Säröbanan med dess frustande, svarta ånglok. 39:orna hade en torr cigarrlik doft som lite påminde om ånglokens kolrök.

Till farbror Torstens olyckor kan berättas att han faktiskt dog det år han fyllde 67, 1958. Samma år vi hade fotbolls-VM i Sverige. När man blev 67 gick man i pension på den tiden. Det berättas att farbror Torsten, som hade det utdöda yrket "kemigraf" under årtionden pratat om hur skönt det skulle bli att en gång få gå i pension och njuta sitt otium. Han stupade, trist nog på mållinjen kan man säga.

Och dessvärre har "mållinjen" en liten koppling till Torsten. Jag kommer ihåg att just sommaren 1958 hade vi tagit med oss vår relativt nyinköpta 15-tums TV till Askim under sommaren. Och i vårt rum på övervåningen i huset på Hult Åsen (hos Alice) var en mängd herrar samlade för att titta på nymodogheten TV. Och jag vill minnas att farbröderna var oerhört fascinerade över att precis när matchen spelades kunde man samtidigt se den i rummet med den nerrullade gardinen ute i Askim... Här var Yngve, Erik, morfar, Torsten, farsan, Ivan, Elon m fl samlade för att skåda televisionsunderverket - och VM-matchen! Minns att det kommenterades hur konstigt det var att man kunde se matchen i rummet Askim samtidigt som den pågick ända borta i kungliga hufvudstaden.

Även jag hade då en dekal på min bruna pluska med VM-symbol och Nacka Skoglund detta år.

          

Har du en obetvinglig lust att fördjupa dig i olika former av fotogenutensilier? Klick här!

Köksinredningen bestod ganska ofta av apelsinlådor ställda på högkant och med något somrigt, blommigt tyg som agerade skåpsluckor. Apelsinlådorna var på kortändan ofta dekorerade med otroligt vackra bilder av apelsiner, landskap mm.

Och tända 39:orna kunde man ju förslagsvis göra med Dorch Bäcksin & Co:s reklamtändstickor. Det var röda, platta stickor med gult svavelhuvud.

Farbror Torsten (Karlsson) var dessutom den person som myntade talesättet: "- Är det stenar i pottan när Karlsson pinkar?". Det är poesi när den är som bäst... Torsten åsyftade ett uttalande av sin läkare i samband med ett besök som handlade om herr Karlssons njurstensbesvär.

Den som troligen försåg Farbror Torsten med röda reklamstickor att tända "Turken" med var hans polare Lars Daniel.

En herre som gärna rökte sina Stamboul när han satt på sitt kontor på Norra Hamngatan. När Stamboul gick i graven övergick han till Ritz.

Lite mer "buffliga" och påvra existenser rökade inte - de snusade. Från min ungdom kommer jag ihåg en skojig gubbe från Askim, som hette Gösta F. Han kom ofta på besök till Åsen och där intog han "kaffi" och några rejäla mullbänkar under läppen. Jag tror aldrig han la ut snuset, han åt det förmodligen... Då såg dosorna ut så här.

År 1923 invigdes Liseberg. Detta skedde i samband med ett stort evenemang som kallades Göteborgsutställningen. .

Många har hört talas om utställning i Göteborg 1923 och att man kunde åka linbana från utställningsområdet till nöjesfältet som kom att kallas Liseberg.  Detta skedde från utställningsområdet invid Näckrosdammen..

Från utställningsområdet gick också en bergbana till området  vid Johannebergs vattentorn.

Så här såg utställningsområdet ut vid invigningen..

Slottsskogsvallen, Naturhistoriska museet samt Torslanda flyghamn är några exempel på resultatet av utställningen, som drog hela 4,2 miljoner besökare. Den ledde också till en förbättring av relationen till Storbritannien som varit frostig under krigsåren. Göteborgsutställningen fick nationell och internationell betydelse, och frågan är rentav om inte Stor-Göteborg föddes den 8 maj 1923.

Man hade också samlat ihop ett gäng småväxta människor och dessa uppvisades som en - attraktion. Makabert? Njaä! Idag är det naturligtvis omöjligt att tänka sig. På den tiden gjorde man så - och möjligen fick några småväxta personer ett drägligare liv genom att tjäna några kronor. Tänk på att detta inträffade för mycket länge sedan...

Här är morfars säsongskort på Göteborgsutställningen 1923. Kontorsstrategen!

Allt nog; Lars Daniel gick på invigningen av Göteborgsutställningen/Liseberg med familjen. När de passerade lilleputtarna, som småfolket officiellt kallades, klappade han en av de små damerna på huvudet och uttalade något om att det var "en rar, liten gumma". Detta tilltag upprörde tydligen "gummans" make till den grad att han tillkallade lilleputpolisstyrkan. Snutarna tog omdelbart tog upp jakten på Lars Daniel, som diskret drog iväg. Med batongerna i högsta hugg struttade de efter illdådaren och tänkte förpassa honom bakom lås och bom i lilleputtarnas egen finka. Kolla på de tre små snutarna i sina kaskar nere till höger i bilden.

När Lars Daniel inte njöt av tobaksröken gjorde han ibland stora insatser för den svenska konsthistorien. Det är bland annat han som sett till att Carl Larssons målningar är så högt värderade idag. Lars Daniel medverkade under Carl Larssons portträttmålarperiod i Göteborg till att tvätta bort de "misslyckade" dukar C.L. hade ett avtal med Dorch Bäcksins konstnärshandel att få lämna tillbaka och få nya. Ack ja...

Om bara ett par av C.L:s dukar sparats till oss!

 
Ibland var L D ute och roade sig. Ett kvarter punsch i Trädgårdsföreningen, eller en middag på Lejonet vid Redbergsplatsen satt aldrig fel. L D var ju dessutom polare med källarmästare Zackrisson på Restaurant Kusten i Majorna. Ibland avnjöts en middag där. Källarmästaren hade dessutom min mormor Linnéa som idol ifråga om såser. Han ansåg att hon var en mästare på olika såeser - till fläskkotletter, till stekt makrill, ja allt! Och hon fuskade ju aldrig med ingredienserna, riktigt smör och tjock grädde...

Runt 1910 hade kanske ett besök på något av nämnda etablissement dragit ut inpå småtimmarna. Nöjd med sig själv kom L D hem och äntrade trapphuset. På denna tid hade man inte belysning i uppgången på landshövdingehuset i Lunden där L D bodde. När L D tagit sig upp de första trapporna ser han i mörkret att grannens vita katt sitter utanför dörren och spärrar vägen. Ett försiktigt hyschande för att få iväg kattjäveln hjälper ej. Han sitter kaxigt kvar och stirra på L D.

Ett högre hyschande och hyttande med näven skall väl få fanskapet att flytta sig... Men icke. Han är parkerad på bästa plats i trapphuset. L D lyckas ta sig förbi katt-uschlingen och när han passerar måttar han en spark för att ge den där feta, vita kattjäveln en minnesbeta som han sent skall glömma, och som skall lära honom att veta hut. Och - PANG! Fullträff!

Det smäller till ordentligt och ljudet av klingande och smällande metall är omisskännligt när "katten" sedan studsar mellan väggar och trappor ända ned till ytterdörren. Oväsendet är bedövande. Inte en levande själ i trappuppgången missar den nattliga metallkonserten.

Det var naturligtvis ingen vit katt. Det var grannen som ställt ut ett nattkärl och en bringare med vatten i trappan. Allt i vit emalj med mörkblåa border. Det var alltså dessa hygienutensilier som L D träffade så pricksäkert.

Dagen därpå var L D mycket försiktig när han gick till jobbet. Inga onödiga ljud nu, inte... Och kattjäveln fick många onda ögon av herr L D fortsättningsvis.

 

Här ser vi några emaljerade pjäser som var mycket vanliga i hushållet innan plastens intåg. Rejäla, hållbara och hygieniska!

Den 5 maj samlades cirka 40 000 personer i en massdemonstration i Annedal, Haga, Masthugget och Landala. Till slut kallades militär från Göta artilleriregemente in för att återställa ordningen. Klockan 09.00 samlades kvinnor vid Majornas Ångbageri butik vid Allmänna vägen. Kvinnorna krävde att få köpa bröd utan kuponger, vilket annars krävdes. Några timmar senare besöktes ytterligare en butik vid Redbergsvägen 28. Kvinnor ville få köpa potatis. Uppgiften att endast sättpotatis fanns trodde de inte på. Två av de mest "pockande" männen fick komma in och förvissa sig om att det inte fanns någon potatis i butikens lager. Folkhopen skingrades utan polishjälp.

Thürings kulle

Klockan 15.00 samlades demonstranter på Johannesplatsen. Standar med texten "Fred Bröd" framfördes. Avsikten var att tåga till Gustaf Adolfs torg och inför livsmedelsnämnden framlägga sina bekymmer i livsmedelsfrågan. Fru Nelly Thüring övertalade kvinnorna att inte tåga till Gustaf Adolfs torg utan att istället sända en deputation i vilken fru Thüring och ytterligare två kvinnor skulle ingå. Den kulle varifrån hon höll sitt tal kallades därefter för "Thürings kulle".

Polis tillkallades

Efter klockan 16 begav sig en folkmassa till Göteborgs ångbageris butik vid Andra Långgatan. Polis tillkallades för att utrymma butiken. Cirka 1 000 personer samlades utanför. Fler poliser anlände för att spärra av området kring butiken. Det blev flera incidenter på närbelägna gator och vid en begav sig folk till Olof Asklunds ångbageris butik vid Övre Husargatan. Polisen ordnade en kö så att folk kunde få handla i butiken utan kuponger. Klockan 17.00 skingrades folkmassan.

Något före 19.00 på Övre Husargatan plundrades en brödutkörare från Olof Asklunds ångbageri, med häst och brödvagn av minst 200 personer och efter 19 överfölls en brödutkörare vid Skanstorget. Stämningen blev allt mer upphetsad och någon butik fick skyltfönster och rutor i butiksdörren krossades och varor stals. Folkmängden skingrades och drevs med våld mot Haga Östergata, Sprängkullsgatan, Haga kyrkoplan, Husargatan, Nya Allén och andra närbelägna gatukorsningar.

Kravaller och militär

Senare samma kväll blev det ändå kravaller. Militär tillkallades av Göteborgs polismästare Martin Kjellin sedan folkmassan blivit större och större och läget upplevdes hotande. Någon kastade glassplitter mot ridande poliser, vilket var den utlösande faktorn. Ett par hundra götaartillerister från Kviberg om 10-15-mannapatruller red ut längs gatorna. Stenkastning startade, varpå militär och polis gick till attack. Kanske 8 000 personer deltog i kravallerna. Flera personer skadades. Ny Tid kritiserade särskilt militären.

Tidningarna stödde olika sidor

Den 7 maj utpekade Göteborgs Morgonpost arbetarrörelsens organisationer som skyldiga, särskilt Nelly Thüring. Ny Tid besvarade anklagelserna mot Thüring. Det var oorganiserade kvinnor som istället utpekades som initiativtagare. Det var således inte arbetarrörelsen som låg bakom utan den hårdföra livsmedelspolitiken. I Arbetareföreningens hus hölls den socialdemokratiska kvinnoklubbens möte senare på kvällen, där Thüring tillbakavisade anklagelserna mot sig.

Övrigt efterspel

Göteborgs arbetarekommun manade att folksamlingar skulle undvikas.

Inalles 30 personer dömdes för upplopp, en del även för stöld, till mellan fem månaders straffarbete och bötesbelopp. Tre minderåriga dömdes till uppfostringsanstalt.

Och inte nog med världskrig och svält - Spanska sjukan härjade och Lars Daniel miste tre syskon i den sjukdomen.

Hur såg då Göteborg ut på den gamla goda tiden? Här följer några bilder på platser och gator som både Torsten och Lars Daniel slitit sina sulor på:

Brunnsparken

Dorch Bäcksin & Co:s kontor och affär på Norra Hamngatan.

Norra Hamngatan mot Drottningtorget. Här reser sig idag den anskrämliga ingången till Östra Nordstan.

Det var på den gamla goda tiden man kunde se pampiga, mörkgröna gjutjärnspjäser som reste sig likt ornamenterade, slottsliknande torn och som doftade tjära (och urin). De kallades ibland för "Förargelsens Hus" och såg ut på detta trevliga sätt. Här kunde en man slå daggen av sin lilja och därefter åter ta sig an dagens uppgifter och vedermödor på ett mera koncentrerat sätt.

Tänk så rik man var i slutet av 1860-talet när man kunde betala med en så´n här sedel. Utgivna av privata banker...

Ja, j-lar... Det var tider det!

På den gamla, goda tiden drack man inte läskedrycker och annat trams när man skulle svalka strupen. Det var lemonad som gällde. Citronlemonad!

Uppdaterad senast 2023-06-01

Tillbaka till huvudsidan!

Copyright 1991 - 2023.